|
Den talande hissen. Ding!, hissdörrarna öppnar sig och Alf kliver in. ”Välkommen” sägs det ur högtalaren med en skrovlig mansröst. Alf tänker inte så mycket på det utan trycker på knappen för 14e våningen, dörrarna stängs och hissen börjar röra sig uppåt. Alf står och gungar lite på hälarna och tittar på klockan titt som tätt, svettas ymnigt och petar upp glasögonen av ren automatik.”Andra våningen”, raspar hissen ur sig. Alf knäpper upp översta skjortknappen och fläktar lite med kragen, tar fram en servett och torkar sig i pannan. ”Tredje våningen”, fortsätter hissen. Alf, nu mycket frustrerad börjar stampa med ena foten, hissen sätts lite i gungning men fortsätter stadigt uppåt. Tittar på klockan igen, rättar till håret, torkar svetten ur pannan. ”Fjärde våningen” Alf börjar gå runt i hissen, cirkulerar runt, trycker på knapp 14 för varje varv han går förbi knappsatsen. ”Tredje våningen” Alf rycker till, ställer sig och tittar mot högtalaren med en väldigt tveksam min. ”Tredje?!” utbrister han. ”Ja, tredje våningen”, svarar hissen. ”Men vafan, var vi inte på fjärde våningen nyss? Du kan väl inte bara backa ett steg?”. ”Jag trodde att huvudsaken var att du kom fram till din destination? Inte vilken ordning jag tar våningarna i?”, svarar hissen lugnt. ”Ja, jo det är i och för sig sant, men jag har lite brått om jag ska vara ärlig” ”Klart att det är sant! Kallar du mig en lögnare?!”, denna gång är rösten lite mer irriterad och ansträngd. Alf suckar djupt, ”Ta mig bara till våning 14”. ”Antyder du att jag är dum också? Tror du inte att jag vet att du ska till våning 14 eller, du tryckte ju på knappen när du gick in!”. ”Alltså, ta mig bara till våning 14, jag orkar inte…”, Alf visar tydliga tecken på att vara under stress, hans röst har blivit allt mer pipig och han svettas ännu mer nu än förut. ”Njae, vet du vad? Jag tycker nog inte att du ska få komma till våning 14 faktiskt, jag tror jag tar och stannar här”, hissens raspiga röst har gått tillbaka till sitt lugn och hissen saktar in tills den har stannat helt. ”Men nej, varför gör du såhär mot mig? Jag har bråttom, snälla låt mig åka vidare”. ”Nej säger jag, du kommer få stanna här ett tag”. ”Men…” ”Inga men, finns liksom inget du kan göra åt det, här är det jag som bestämmer, i hissen tillhör du mig och lyder under mina regler, inte direkt att jag har tid att sitta här och lyssna på folk som gnäller hela dagarna” Alf som satt sig ner på golvet i hissen tittar upp mot högtalaren igen med stora ögon. ”Err, vadå sitter?” ”Ehh, de va inget, glöm det, heh, 14e våningen var det va?” Hissen har nu en mycket mer inställsam röst, raspig röst, men inställsam. Hissen börjar röra på sig, nu fortare än tidigare och Alf ser hur siffrorna på displayen bläddrar framåt. ”Är det ingen dator jag pratar med?” Alf låter lite frågande och tittar fortfarande suspekt på högtalaren. ”Klart, att, det, är, en, dator, du, talar, med BLIPP” Den raspiga rösten har bytts ut mot en väldigt stel röst som talar i korta intervaller. Alf agerar på ren intuition, reser sig upp, tar tag i högtalaren och rycker loss den, han får en knytnäve i ansiktet och handen tar tag i högtalaren igen och sätter fast den på väggen. Alf tar sig om munnen och näsan, han känner hur blodet rinner, ”Varför i helvete slog du mig för?”. ”DING, våning 14 varsågod, ha en trevlig dag”, rösten har återgått till sin vanliga klang. Alf blänger på högtalaren, rättar till kragen och knäpper knappen igen, tar sin portfölj och går ut genom hissdörren, fast bestämd på att göra ett gott intryck på mötet. ”Jag får ta tag i hissen senare”, muttrar Alf och fortsätter gå mot receptionen på våning 14 samtidigt som han torkar bort blodet från sitt ansikte med en servett. |